...för idag är det domslutsdag.
Känner mig som den där bäbisen som cirkulerar på nätet, den söta som ömsom gråter, ömsom skrattar.
Idag kommer domen, och hela min kropp skriker att jag pallar inte fyra år till med en där sjuka människan som inte bryr sig ett dugg om sin dotter utan bara ska ha kontrollen för att kunna sätta åt oss på alla sätt han kan. Om han verkligen brydde sig om henne skulle han inte hålla på som han gör, använda henne som ett slagträ i behovet av att hävda sin mastodontiska självsyn.
Jag jobbar för att hålla ihop, för att skingra tankarna lite under dagen. Men jag är rädd för min egen reaktion när det ännu en gång gått åt helvete. Att sitta på jobbet och hålla ihop kommer bli tufft, men jag måste finnas för mina ungdomar även idag. Och jag måste finnas stark för min dotter.
förälder,
vårdnad,
Kommentera