Vad är att vara stark?
Är det att spänna musklerna och kunna lyfta tungt? Eller är det att stå upp för sig själv och sina nära, utan att vika sig?
Är du stark när du biter ihop och inte visar att du är sårbar? Eller är du stark när du kan erkänna att du inte är perfekt men är villig att förändra dig?
Är du stor och stark när du ryter i och skrämmer din omgivning till tystnad och underlåtelse?
Eller är du stark när du vägrar låta dig nedslås och foga dig efter någon annan som försöker styra över dig med skrämseltaktik?
Är du stark för att du aldrig visat dig svag? Eller är du stark för att du fallit men hittat styrka att ställa dig upp igen, på båda fötterna?
Jag har haft stunder då livet blivit för mycket och min rygg har kroknat, men jag har alltid rest mig upp och sträckt på mig igen. Jag skäms inte över stunder av hopplöshet, och det är ingen idé att belackare försöker använda det emot mig, för jag har alltid rest mig upp igen och då starkare än förut. Jag är stolt över att jag aldrig ger upp, jag laddar om och gäller det mina barn viker jag mig inte en tum, oavsett hur tufft det har varit för mig.
Svaga människor för mig är de som är rädda för att rannsaka sig själva. De som aldrig kan erkänna att de inte är perfekta. De som alltid måste skylla på någon annan istället för att ta ansvar för sitt eget handlande. De som stoppar huvudet i sanden för att de är rädda för hur de skulle må om de tittar upp och inser att deras sätt inte fungerar, utan de fortsätter plöja framåt med huvudet i skiten för det är tryggt och utan förändring. Det spelar ingen roll hur stora muskler de har, hur många människor de skrämt med sitt manipulerande, gapande och våldsamma beteende, för mig är de svaga små människor och Ja, jag ser ner på dem, läs dig, om du är en av dem.
styrka,
svaghet,
