På torsdag ska jag åka ner till dottern, fri som en fågel. Lätt i sinnet och med framtidstro. Planerad och efterlängtad resa tillsammans med tonåringarna.
Förra gången jag kom ner, i julhelgen, var det en hastigt bestämd resa. Jag kom ner ledsen och trasig, i chock över insikten att inget kommer förändras. Tårarna rann och jag funderade mycket fram och tillbaka, och valde att lyssna på mig själv och prioritera
mig själv. Det fanns ingen återvändo. Min gräns var nådd och jag var tvungen att stå upp för mig själv och hela min kropp skrek "Nu räcker det!"
På vägen tillbaka hem ringde jag svågern och sa "Jag lämnar honom nu"
Så här tre månader senare så ska det bli så kul med en utflykt. Hoppas att våren har kommit lite längre där nere i södra Sverige. Ska njuta av att kunna åka dit och inte behöva oroa sig över något. Många bitar är på plats, bara en fight kvar, men det
har inte ett dugg med exet att göra. Ska skratta, baka, mysa, flanera och bara ta var dag som den kommer. Äta kroppkakor, titta ut över havet. Njuta av livet, omfamna det goda och fortsätta orka med det tuffa. Vara stolt över mig och mina underbara
barn. De är det viktigaste som finns och kärleken till dem gör att jag håller mig rak i ryggen.
framtid,
kärlek,
livet,
nystart,
stolthet,
