pingpongbollar.blogg.se

Idag är ingen vanlig dag, för det är årets extra dag. Och jag vaknade halv fem och kunde inte somna om, så jag kom till jobbet redan halv sju i morse. Bara jag vaknade till så var hjärnan igång i 150 km/h och gick igenom allt som ska fixas och vad man kan oroa sig över. Det där med att dra täcket över huvudet och stänga av världen har aldrig fungerat för mig. Och just nu är det ett enormt speedat funderande som är igång hela tiden. Vill få ordning på allt snarast, kunna göra bokslut och bara se framåt.

Har funderat mycket på det här med tvåsamhet den sista tiden. Har svårt att se funktionen av en man för mig. Vad skulle en man tillföra mitt liv, som jag behöver?

Barn? Har fyra stycken. Är så gammal nu att äggen har skrumpnat ihop, så den biten är förbi.

Lyfta tunga saker? Har två stora pojkar, mina söner, plus svärsonen, som kan hjälpa mig om det behövs.

Dela på vardagssysslor så som städ, tvätt osv? HA HA HA HA! Säkert!

Kontakt med myndigheter? Har jag alltid fått sköta själv.

Fixa med bilen? Det sköttes ju ändå inte av han som lovade. Har hittat en reparatör genom en vän som kan.

Byta däck? Finns firmor som lever på det.

Sex? Överprioriterat av män, klarar mig utan.

Någon att prata med? De lyssnar ju ändå inte, tänker bara på sig själva och deras intressen/nöjen. Har vänner och mina barn.

Pengar? Har aldrig gått på plus, tvärsom. Samma där, de lägger gärna pengarna på sina intressen och nöjen för tusentals kronor.

 

Låter jag bitter? Ja, det kan du ge dig f.. på. Men har kommit till insikt att de är av samma skrot och korn allihopa. Har provat tillräckligt många varianter nu för att inse att jag kommer aldrig träffa den som står upp till mina krav och standarden jag kräver. Jag har plockat klart efter män. Jag är färdig med män som låtit mig ta hand om allt gällande barn och hem. Jag är färdig med män som prioriterar tv, golf, jakt, fiske, motorcykelåkning, alkohol, att gå ut med vänner, sina leksaker, andra kvinnor osv framför mig och barnen.

Är jag ledsen? Inte över den jag lämnat, utan över att man ännu en gång misslyckats. Känner mig blåst och lurad av alla tomma löften, och att över att ha fått känslan av att man inte var viktig. Pinsamt att jag gick på smällen igen.

 

Men jag ser fram emot ett liv nu med bara mig och barnen. Friheten vi kommer ha. Lugnet vi har fått tillsammans i vår lya. Ordningen vi har nu när jag slipper plocka efter en vuxen karl. Jag och barnen kan göra vad vi vill, det är inte hans intressen som kommer först.

Men nu är det dags för vår också.